Varför har ofta lövskogar ett rikare fältskikt än barrskogar?

Ulrika Norman
Per-Magnus Ekö, Forskare FLK vid Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU

Hej!

Varför har ofta lövskogar ett rikare och mer varierat fältskikt än barrskogar?

Hej Ulreika!

Ett mycket kort svar till en fråga som egentligen kanske skulle kräva en avhandling. Lövskogar har i sig varierande egenskaper. Om vi håller oss till södra Sverige så ser förhållandena helt olika ut i jämförelse mellan t.ex. bokskog, ekskog, askskog eller lövblandad skog.
 
Lövträden står ju kala på våren, varför fältskiktets ljustillgång är mycket god under en period. Detta gör möjlighet för vitsippor och andra örter att utvecklas och blomma. Men, under resten av vegetationsperioden för de ofta en tynande tillvaro, särskilt i en tät bokskog där bara ett par procent av ljuset når marknivån. Men, som sagt förhållandena varierar med trädslagen och deras skötsel. Bestånd med mer pionjärartade arter, som ek och ask, gallras hårt och ger därmed ett relativ stort ljusinsläpp till marken, med ett välutvecklat fältskikt som resultat. I lövblandad skog är variationen i ljusinsläpp stor, vilket i sig ger en variation i fältskiktet. I enhetlig barrskog, särskilt grandominerad, är ofta fältskiktet svagt utbildat till följd av det begränsade ljusinsläppet.
 
Vid sidan om ljusinsläppet är förnans kvalitet en annan viktig faktor. Björkens och askens löv bryts snabbt ner, medan ekens och bokens är mer svårsmälta. Tillsammans med markens egenskaper kommer detta att inverka på jordmånsbildningen. En brunjord har jämfört med en annan markfauna än en podsol, och skillnader kommer att uppstå i fråga om markstruktur, lättillgängliga näringsämnen m.m., vilket i sin tur ger förutsättningar för olika arter att etableras fältskiktet. I barrskog är ofta marken tydligt podsolerat, med ett filtartat mårtäcke, som inte föredras av mer kräsna arter.
 
Till den allmänna bilden hör ju också att lövskog och barrskog i stor utsträckning förekommer på ståndorter med olika egenskaper. Vidare är den förhärskande skogsbruksmetoden kalhyggesbruk i likåldriga skogar, vilket också ger en variation under omloppstiden.
 
Om man byter trädslag kommer förhållandena att ändras och därmed fältskiktet. Vi har sådana försök, vilka bl.a. visar att det är en tidsmässigt lång process.

PM

Publicerad: