Vad innebär ekologisk landskapsplantering?

5limola@bergtorp.taby.se
Clas Fries, inst f skogsskötsel, SLU i Umeå
Vad innebär ekologisk landskapsplantering?
Ekologisk landskapsplanering (brukar förkortas ELP) är ett sätt att planera naturresurs-användning för att uppnå vissa ekologiska mål. Begreppet finns, tror jag, bara i Sverige och rör skog och skogsbruk. Det myntades så sent som omkring 1992 för att planera skogsbruk i ett "landskap" (ca några 1000 ha till ca 50000 ha) för att bevara (eller åtminstone hålla kontroll på) den biologiska mångfalden.

Virkesproduktion kan man sköta beståndsvis - man avverkar, planterar, röjer, etc., ett bestånd i taget. Många arter (ex.vis tjäder och hackspettar) behöver dock vissa egenskaper som är företrädda i större områden än ett bestånd. Det kan gälla förekomst av lövträd, döda träd, äldre skog, sumpskogar, etc. Därför är det för att "sköta den biologiska mångfalden" nödvändigt med ett landskapsperspektiv.

Det övergripande målet för ELP kan sägas vara att optimera avvägningen mellan ekonomisk virkesproduktion och bibehållande av den biologiska mångfalden.

Något om tillvägagångssätt:
Man identifierar nyckelbiotoper och andra för flora och fauna värdefulla områden. Dessa skyddas (eller så prioriterar man några - om man inte anser sig ha råd att skydda alla). En del kan förstärkas med buffertzoner och sammanbindas med korridorer (för att ev. underlätta förflyttning hos arter). I ELP brukar också räknas in att sköta den övriga skogen med "naturnära skogsskötsel". Två modeller som utvecklats i bolagsskogsbruket är Kärna-stråk modellen och Naturskogsmodellen.

ELP utvecklades i bolagsskogsbruket från ca 1992. I privatskogsbruket har man varit mycket tveksamma till ELP och helt klart är att andra metoder måste användas där. T.e.x den s.k. Ledstångsmodellen.

ELP ger (taget från en faktaruta):

  • Det ger möjlighet att beakta arter med stora arealkrav .
  • Det gör det möjligt att beakta arter med olika biotopkrav under olika delar av året eller under livstiden, genom att se till att en (naturlig) mix av biotoper finns inom landskapet.
  • Det gör det möjligt att beakta arter som är knutna till vissa utvecklingsstadier hos successionsbioptoper (se vidstående diagram).
  • Det är ett sätt att få överblick över ett större skogsinnehav och därigenom systematiskt säkra värdefulla naturområden och nödvändiga biotoper för någon i landskapet förekommande art eller artgrupp.
  • Det ökar möjligheterna att bedöma effekterna av skogsbruk på vattenekosystem.
  • Det bör underlätta konstruktiva kontakter mellan skogsbruk å ena sidan och å andra sidan myndigheter, allmänhet eller andra skogsintressenter, genom att skogsbruket kan presenteras på ett översiktligt och pedagogiskt sätt.

Lästips:
Dahlin, B. och Sallnäs, O. 1994.Landskapsbaserad planering i praktiken. Skog och Forskning 4/94. s. 18-23. Clas Fries, SLU, inst för skogsskötsel / 1997-02-11

Publicerad: