Mannen tog med en suck på sig kläderna, stoppade en yxa i bilen och åkte iväg i den kyliga decemberaftonen.
Han körde ut från samhället, svängde in på en mindre väg, körde några kilometer, såg att det växte granar ganska nära vägen. han visste inte vem som ägde skogen, bara att det inte var hans skog. Något hus, människa eller bil syntes inte till. Allt var stilla.
h tänkte han nog kan jag väl ta en gran, det gör väl ingenting. mannnen styrde in på en liten parkeringsficka, drog åt handbromsen och klev ur bilen, tog sin yxa och pulsade iväg genom det 70 cm tjocka snötäcket, mot grandungen.
han ruskade bort snön på några granar, valde en lagom stor och högg snabbt av stammen nere vid roten. Mannnen tog sitt byte och schavade raskt tillbaka till bilen i det nygjorda spåret.
Väl framme vid bilen, stannade han, ställde granen i snödrivan , gick fram till bilen och hittade en sop som han använde för att borsta bort all snö han hade samlat på sig. Medan han gjorde detta, hörde han en bil komma, sakta in och svänga in bakom hans egen bil. J-klar, skogsägaren, tänkte han, sjutton också. Mannnen som körde bilen klev ur var en stor reslig karl med ett myndigt utseende. han frågade;
-är det er gran ? och pekade på granen som stod i snödrivan:
-Neej sade granhuggaren, det är inte min, den bara stod där.
-Jaha sade den andre -då tar jag den då om ingen äger den., tog granen i ett fast grepp, öppnade bagageluckan på sin stora kombi, stoppade in granen i bilen, stängde lucken, klev in i bilen och körde iväg.
Sensmoral ?
Stoppa in granen snabbt i bilen hoppa in kvickt och kör, annars blir du blåst.
Ivar Palo