Hur vanlig är mårdhunden och hur passar den in i vår natur?

uc 56@ utbildningscentrum.edm.storuman.se
Kjell Sjöberg

Hej !
Jag skulle vilja veta var mårdhunden har setts i Västerbotten och om den kommer att stanna här och vilka följder det kommer att leda till i vår natur om den blir vanlig hos oss?

Vi får inte in så många rapporter om mårdhundar till institutionen, och vi samlar inte heller in uppgifter av detta slag på något systematiskt sätt. Jag skulle tro att Länsjaktvårdsföreningen får in flera rapporter om mårdhund. Jag vet dock att mårdhund förra året sågs utanför Holmsund. Rapporter om mårdhund verkar dock numera vara så frekvent förekommande från olika delar av landet att arten säkerligen kommer att etablera sig här.

När det gäller vilka följder detta kommer att leda till i vår natur om den blir vanlig så är det naturligtvis vanskligt att sia om framtiden i denna fråga. Vissa ledtrådar kan man dock säkert få genom de erfarenheter man har av arten i Finland där den på vissa håll är vanlig numera. Det finns en avhandling i ämnet av Kaarina Kauhala från 1992. Hon har studerat mårdhunden i Finland under åren 1986-1991. De första regeulbundna observationerna av mårdhund kom från sydöstra Finland kring mitten av 1950-talet och sedan har arten spritt sig sig över de södra och centrala delarna av landet på ungefär två decennier. Populationen tycktes ha nått sitt tak under 80-talet. Den nuvarande tätheten är högst i södra Finland och den nordliga utbrediningsgränsen ligger någonstans mellan 65 grader nord och polcirkeln. Årets medeltemperatur förlarar väl den regionala skillnaden mellan mårdhundspopulationens täthet. eftersom den i sin tur påverkar födotillgången. I finska Lappland är sommaren för kort för att ungarna skall tillväxa och samla tillräckligt fettlager för att klara vintern. Dödligheten är således hög under vintern bland ungdjuren och mårdhunden kan således inte kolonisera Lappland.

Kauhala analyserade innehållet i ett stort antal mårdhundsmagar och spillningar. Mårdhunden är en allätare och tillgängligheten på olika födoslag påverkar således födans sammansättning. Växtmaterial, t ex bär, sädeskorn, grönsaker och frukt konsumerades regelbundet. Smådäggdjur, både sorkar och näbbmöss, och kadaver, tillsammans med en del fåglar fanns också i dieten. Insekter, mest skalbaggar och getingar, var vanlig i sommar- och höstdieten, och grodor och ödlor under senvåren och sommaren. Fisk fanns i födan under tidig vår och höst. Smågnagare var alltså en viktig del av födan och när tillgången på smågnagare var liten ersattes de av annan föda.

En del skoghöns och andfåglar fanns i dieten, men få lämningar av det slaget hittades under häckningssäsongen. En del fragment av äggskal hittades i mårdhundspillningen, men kunde inte artbestämmas. Bland de undersökta maginnehållen fanns endast en mage från fåglarnas häckningstid som innehöll äggskal. Mårdhunden bedömdes således som rätt harmlös för hönsfåglar och andfåglar i områden där bona ligger utspridda. Men hon understryker att mycket lite ännnu är känt om mårdhundens äggpredation. Man vet från annat håll att mårdhunden kan orsaka betydande skada i fågelkolonier.

Kaarina Kauhalas avhandling heter "Ecological characteristics of the raccoon og in Finland", är från Zoologiska institutionen vid Helsingfors universitet och publicerades 1992.

Sedan detta skrevs har det hänt en del vad gäller mårdhunden spridning. Nyare information hittar du under länkarna nedan. Lena Ståhl (2010)

(Länkar uppdaterade 2018, red.)

0
Publicerad: