Vilka kännetecken finns för att skilja tall och gran åt i olika tillstånd?

Mikael Åsberg
Roland Hörnfeldt, institutionen för skogens produkter och marknader
Vilka kännetecken finns det för att skilja tall och gran i färskt och torkat tillstånd när det är sågat och grenar och bark inte finns kvar. Jag har diskuterat med flera personer och alla säger olika kännetecken: Kärnans färg, kvistarnas "rundhet", små svarta kvistar (3 mm), vita prickar, svarta streck, kvistarnas färg, ådring runt kvistar etc. Finns det något kännetecken? Finns det någon litteratur som innehåller en bestämningsnyckel?
Hej Mikael! Det kniviga är att man oftas inte kan förlita sig på enbart ett enda "patentkännemärke". Alla de tecken som du räknar upp är indicier som tillsammans leder fram till vad det är för trädslag, d.v.s. ju fler av dem som man kan upptäcka, desto säkrare är man på trädslaget. Beroende på hur virket är sågat eller behandlat hittar man ibland det ena, ibland det andra av tecknen, men sällan allihopa på en gång i samma virkesstycke. Det är därför som "alla säger olika kännetecken". Enklast är det att se skillnaden på en lång sågad planka eller bräda där man kan upptäcka och studera kvistvarven. Tallen har alltid sina kvistar grupperade i tydliga "årsvarv". Mellan dessa finns inga kvistar. Granen har också årsvarv, men också (nästan alltid) småkvistar (s.k. "pärlkvistar") mellan årsvarven. Om virket är sågat eller taget på ett sätt som gör att inga årsvarv syns (det kan också vara för kort!), kan man studera kvistarnas färg. Tallens går mer i rödbrunt, medan granens går mer i grått eller gråbrun. Är man färgblind, saknar rutin eller ljusförhållandena är dåliga, kan man kanske hitta rötkvistar i virket. Då är det troligt att det är fråga om furu, för granen har sällan sådana. På en solexponerad yta, exv. rödfärgad ladugårdsvägg, kan man ofta se att tallen har "svettats", dvs att det har trängt ut kåda ur kvistarna. Man kan ocså ofta se brunfärgade stråk med kådimpregnerad ved runt tallkvistar både på färgade och ofärgade ytor. Saknas kvistar helt är det riktigt "jäkligt". I likhet med hos kvistarna går "ådringen" mer i rödbrunt hos tall medan den är mer gråbrun hos granen. Vedens färg är någon nyans mer gulaktig hos tallen, medan granen är blekare, men det där är som sagt en fråga om färgsinne och jusförhållanden. Mycket säker blir man om det finns en brun kärna för granen har ingen färgad sådan. Hittar man en "kärna" hos granen är det fråga om röta eller någon annan missfärgning, och har man lita vana går det inte att ta fel på den och tallens mycket typiska kärnfärg. Hittar man många "kådlåpor" (fickor fyllda med kåda) i virket, kan man nästan vara säker på att det är gran, för tallen har inte lika ofta kådlåpor som granen, (som dock inte alltid har sådana). Kan man inte upptäcka något av det som jag nu har räknat upp återstår bara att ta fram en vass kniv (obs "vass") och skära ett snitt i ändytan av plankan. Om snittet är tillräckligt fint (ej "ruggigt) bör det gå att urskilja årsringarna tydligt. Återigen går färgerna hos tallen (den mörka sommarveden) mer i brunt, medan den hos granen går i gråbrunt. Övergången från den ljusa vårveden till sommarveden är i regel (men inte alltid) mycket plötslig hos tallen (dvs det är lätt att inom en och samma årsring avgöra var vårveden slutar och sommarved tar vid). Hos granen är motsvarande övergång ofta mer successiv, men tyvärr finns det undantag. Med någorlunda skarp syn kan man också se hartskanalerna hos tallen, oftast i form av rikligt med små ljusa punkter i den mörka sommarveden, medan det är svårare att upptäcka dem hos granen, och då är det ofta fråga om mörka punkter i vårveden eller i övergången mellan vår- och sommarved. Ibland sitter det flera sådana punkter intill varandra hos granen så att det bildas korta tangentiella "streck" i veden. Tyvärr är inte heller dessa sista tecknen 100-procentiga. Tallveden kan också ha "mörka punkter" och granveden "ljusa punkter". Därför återkommer jag till det jag sa först: man klarar sig inte med bara ett kännetecken, motsvarande "långa och korta barr", för att vara helt säker. För den som vill tränga djupare in i frågan finns det en liten bok, "Känn igen trä" (Roland Hörnfeldt 1998).
Publicerad: