Vedcellens uppbyggnad

Cellens uppbyggnad

Barrveden består till mer än 90% av trakeider (se mikroskopbild på trakeider). De är långsmala celler med ringporer, som huvudsakligen finns i cellernas radiellt ställda väggytor. Trakeidernas uppgift är att vara mekaniskt stödjande och vätskeledande.

Trakeiderna kallas också fibrer och är avlånga och ihåliga celler, som hos tallen är 2-3 mm långa och 0,02-0,04 mm breda. Cellerna är svagt avsmalnande och något böjda i ändarna. Det centrala hålrummet i trakeiderna kallas lumen. I splintveden är lumen huvudsakligen vätskefyllt. I kärnveden är de huvudsakligen fyllda med luft. I vårveden är trakeiderna tunnväggiga och rikligt försedda med porer. Cellväggarna är 0,002-0,004 mm tjocka.

Vårvedscellerna fungerar i första hand som ledare av vätska inom trädet. Sommarvedstrakeiderna är oftast mindre i tvärsnitt med tjockare väggar, (0,004-0,010 mm). Sommarvedscellerna har främst stödjande uppgift i stammen. I barrträd uppskattas antalet fibrer per ytenhet till 1000-2000 per mm2. Fiberlängden i trädet är minst vid märgen i mitten och ökar sedan för varje årsring ut till den 15:e-20:e årsringen. Efter det avtar ökningen tills medelfiberlängden är mer eller mindre konstant ut mot kambium. Fiberlängden ökar från stubben upp till gränsen för trädkronan, där den är som störst. Därefter minskar medelfiberlängden igen mot toppen eftersom närheten till märgen ökar på grund av att så många årsringar ej hunnit anläggas högst i trädtoppen.

Märgstrålarna löper radiellt i trädets tvärriktning. De förbinder innerbarken, där näringslösning från barren transporteras neråt,via märgen. Dessa märgstrålar kallas primära. Sekundära märgstrålar kallas de som är kortare och inte når ända in till märgen i centrum.
Märgstrålarna består huvudsakligen av parenkymceller och till en del av märgstråletrakeider. De sistnämnda stärker märgstrålarna och har även en teknisk betydelse när man tryckimpregnerar virket då impregneringsvätskan tränger in.

I barrved finns dessutom levande parenkymceller som till största delen svarar för lagringen av näringsämnen.
Parenkymcellerna är mer eller mindre kubiska eller prismaformade med en ungefärlig längd mellan 0,01 och 0,16 mm samt är 0,002 till 0,05 mm breda.

Parenkymcellerna finns som nämnts ovan mest i märgstrålarna, men även i de vertikala hartskanalerna. Där utsöndrar de oljehartsersom är typiska för tall. Parenkymcellernas väggar är tunna och har många enkla och halvenkla porer. Genom porerna står parenkymcellerna i förbindelse med omgivande celler.

Vedcellerna, som är långsmala och ihåliga, formas av cellulosamolekyler. När cellerna efter c.a en månad har vuxit färdigt, förvedas de genom att lignin avlagras i väggarna och de dör. Transporten av vätska i veden från cell till cell är möjlig genom öppningar (porer) i cellväggarna.

I allmänhet bildas porer mellan närliggande celler på samma ställe i cellväggarna och ett porpar bildas. I annat fall bildas blindporer. I förbindelse mellan olika sorters celler förekommer olika typer av porer, enkla och halvenkla porpar och ringporer.

Enkla porpar finner man mellan två bredvidliggande parenkymceller, t.ex. i märgstrålarna. Halvenkla porpar förenar märgstrålarnas parenkymceller med trakeiderna i barrveden. Trakeiderna förbinds sinsemellan med ringporerna. I kärnveden är ringporerna alltid stängda. Vätska transporteras mellan fibrerna via ringporer i tangentiell riktning samt via märgstrålar i radiell riktning.
Det är viktigt att ha kunskap om porernas struktur när man ska torka och impregnera virke.

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Paul är ny virkesansvarig på Skogssällskapet i västra Götaland
SkogsJobb