Författare och copyright
Ivar Palo
SkogsSverige
|
|
 |
Staten säljer -och köper skog
Genom alla turer under avvittringen "förskingrades" allt eftersom de allmänna skogarna.
Nedan redovisas även de arealer som försåldes till följd
av riksdagsbesluten på 1810-1830-talen och följder av detta. Köpare/mottagare kunde till
exempel vara järnbruk, sågverksföretag, bönder och nybyggare.
Med typ avses vad köparen skulle nyttja marken till. Allmänningsmark är mark som ägts gemensamt av bönderna i
en socken och som fördelades till enskilda bönder och nybyggare.
kronoparker var kronans avsatta skogsområden varav en del såldes.
Meningen var att det mesta skulle säljas till privata ägare. Innan detta hann genomföras kom dock nya signaler
varför försäljningarna avstannade och slutligen övergick till återköp av skogsmark (se nedan).
Rekognitionsskog var sådan som tidigare avsatts för järnbrukens behov av kolskog med nyttjanderätt.
Nu reglerades ägaderätten som övergick till järnbruken.
| Köpare/mottagare |
Typ |
Areal, hektar |
enskilda |
allmänningsmark |
80 000 |
enskilda & järnbruk |
kronoparker |
45 000 |
järnbruk |
rekognitionsskog |
337 000 |
När kronan (staten) bytte fot på 1860-talet gjorde man vad
man kunde för att bromsa utvecklingen och behålla kontrollen över så mycket skog som möjligt.
Vid sekelskiftet 1900 ägde staten ca 3 miljoner ha produktiv skogs-
mark. I början av 1970-talet hade arealen ökat till 4 miljoner ha. Mark
köptes in för att säkra råvarutillgången till industrin och därmed säkra
sysselsättningen.
Det har inte funnits någon medveten strategi bakom
de statliga markförvärven. Ofta köptes mark vid kriser för att förbättra
betingelserna inom bergshanteringen och skogsindustrin. Det gällde
särskilt under perioden 1890 till 1915 och i början av 1930-talet.
Domänverket förvaltade 1990 sammanlagt 10,3 miljoner ha mark
varav 4,5 miljoner ha var produktiv skogsmark. Övrig mark utgjordes
i huvudsak av fjäll-och impedimentmarker i Norrlands inland.
Se nedan de återköp som staten via Kungliga Domänstyrelsen gjorde från 1875 till 1955.
Återköpen
|
Av Kungl. Domänstyrelsen inköpta skogsarealer 1875-1955 |
636 000 hektar |
Inköpspris 110 miljoner (inköpsårens penningvärde) |
Av staten kontrollerade skogsområden 2003
Efter alla turer under 1990-talet där staten enligt 1998 års fastighetstaxering ägde
749 000 hektar skogsmark ser statens skogsinnehav nu
ut som följer:
| Förvaltare |
1000-tal hektar |
därav produktiv skogsmark,
1000-tal hektar
|
Sveaskog |
3 500 |
3 300 |
Statens fastighetsverk |
700 |
350 |
Naturvårdsfonden (Naturvårdsverket) |
1 200 |
389 |
Fortifikationsverket |
385 |
c.a 100 |
Mark som är skyddsvärd och
icke-kommersiell,
föreslås föras över från Sveaskog AB till
Statens fastighetsverk.
Naturvårdsverket förvaltar nationalparks- och naturreservatsfastigheter.
Vissa fastigheter kan dock förvaltas av Fastighetsverket eller ägas av
privata markägare, kommuner m.fl. Naturvårdsverkets marker är fördelade
över hela landet, skogsmarken dock med tyngdpunkt i Norrlands inland.
En ny skogsmyndighet som ska ansvara för förvaltning och ägande av den statliga skogen föreslås.
Reservaten föreslås dock bli undantagna. Idag är statens skogsägande spritt på fler än 20 verk och bolag.
|
