Lind, (Tilia cordata)

• Virkesförråd: 0,9 milj m³sk
• Andel: 0,03 %

• Invandrade från Danmark för 7500 år sedan.
• Trivs bäst på näringsrika, väldränerade, varma moränmarker. Växer gärna i solvarma rasbranter. Har måttliga krav på ljus, särskillt unga träd.
• Utbildar pålrot och kraftiga, både ytliga och djupare rötter.
• Två lindarter finns i Sverige - skogslinden (T. cordata) och den sällsynta bohuslinden (T. platyphylla). Vår vanliga parklind är en korsning mellan dessa båda. Skogslinden kan bli ett mäktigt träd med grov stam och kraftig, lövrik krona. Linden räknas till de ädla lövträden.
• Fullvuxen vid 150-180 års ålder och är då omkring 20 m hög.
• Kan bli över 800 år gammal och 30 m hög i Sverige. I Hjälmseryd, Småland, finns en lind med 960 cm i omkrets. Vanligt allé- och parkträd.
• Har mjuk, gulvit, lätt ved utan kärna.
• Lindveden spricker ej vid torkning; används till sniderier, benproteser och tandpetare; ger utmärkt kol till teckning; har lågt bränslevärde. Innerbarkens bastskikt används till blomsterbindning.
• Blommar på högsommaren sist av våra skogsträd. De nektarrika, doftande blommorna är begärliga för bin och humlor.
• Misteln parasiterar gärna på lind.