Produkter från skogen

I slutet av 1800-talet påverkade jordbruket skogen. Efter 1927 var åkerarealen som störst och den uppodlade marken återgick till skogsmark.

Produkter från skogen
Nybyggarna var i behov av tillräcklig areal odlings- och betesmark samt tillgång till jakt, fiske, brandved och byggnadsvirke. Här anlades kvarnanläggningar, och det bedrevs kolning, tjärbränning, pottasketillverkning, stenbrytning, grus- och torvtäkt, insamlande av bark, löv, frukter, nötter, bistockar, bär, ris, örter, lavar, mossor och mycket annat.

Jordbrukets påverkan på den svenska skogen var sannolikt starkast i slutet av 1800-talet. Moderna brukningsmetoder i jordbruket och möjlighet till sysselsättning och bosättning i tätorter innebar en bit in på 1900-talet att jordbrukets tryck på skogen avtog. Efter 1927, då åkerarealen var som störst i Sverige, har också alltmer av den uppodlade marken återgått till skogsmark.

Skogens brukande för agrara behov har faktiskt, med lokala undantag när, varit det absolut viktigaste skogsutnyttjandet ända in på 1900-talet. Dessutom svarade brännvedshuggning ända fram till tiden efter andra världskriget för halva årsavverkningen. Se nedan exempel på hur våra vanligaste trädslag använts historiskt och hur de används idag.

 

Trädslag Egenskaper Användning historiskt Användning idag
Tall
Virket har en mörk och rötfast kärna med ljusare ytved är lätt att bearbeta, stark, klyvs rakt, kådig, mjuk, tålig mot väta och delvis spröd. Timmerhus, spåntak, tjära-beck, master, enklare möbler, slipers och i barkbröd. Användes till större kärl, medan man till mat och dryck föredrog gran och bok som inte gav bismak. I Småland och Östergötland smorde bönderna sina kreatur med tjära när det blifvit med sår och svulster behäftade, av tjära och mjölk gjorde samerna myggmedel. Möbler, golv, kraftpapper, stolpar, finsnickerier och lister, slipers, plywood, byggnadsvirke, båtbräder, kölar, master Ur tallveden kan man även utvinna kemikalier som tjära, tallolja, terpentin, fenol och harts. (ättiksyra, aceton, träsprit, lim).
Gran
Veden är lätt och lös, men ganska seg. Vit till gulaktig ved. Träkol, takspån, garvning, musikinstrument (fiollock), gärdsgårdar, lieskaft, undergolv. Stora mängder virke gick åt till hägnader, undertryckta granslanor var lämpliga. Lieorven blev starka och enkla att tillverka genom att befintliga kvistar fick bli handtag. Kogranar sparades förr ibland åt betesdjuren som skydd. Det dominerande trädslaget vid byggande och konstruktion. Dessutom används gran till tidningspapper, kraftpapper, konstfiber, sulfitsprit och byggplywood.
Björk
Veden är seg och hård, men rötbenägen och har kort hållbarhet utan behandling. Verktyg, husgeråd, taktäckning, näverarbeten, bränsle, kolning, foder, dekoration (masur). På 1700-1800-talets början brändes björk i stor skala till pottaska som användes till färgning, rengöring och del i glastillverkning. Pottaska har dock framställts långt tidigare, troligen sedan 1000-talet. Finpapper, spån- och träfiberskivor, plywood, möbler, slöjd, golv, inredningar, kemiska produkter (furfural, socker) och dekoration (masur).

Asp

Veden är ljus, lätt och mjuk samt tätvuxen. Den tål röta bra. Takspån, foder, gärdsgårdar, täckdikning, slipmassa, tändstickor, husgeråd, bindfaner och bastu. Genom sin lätthet användes asp till räfsskaft och bärok. Tändstickor och pappersmassa. En halv kubikmeter aspträ lär ge ca en miljon tändstickor! Aspen har ett lågt bränslevärde.