Kyrkan och skogen

Kyrka

Kyrkan som markägare har anor från tidigaste kristen tid. Byamän och andra reserverade fastigheter för kyrkans behov och avkastningen disponerade prästen som en del av sin lön. Detta kan säga gälla än idag. Intäkterna från skogen är en viktig del i prästlönefonderna. Det ursprungliga markinnehavet består till stora delar än i dag.

Sockentider

Efter reformationen

Kyrkan i nutid

Kyrkans skog

Stiftens markinnehav

Förvaltning av kyrkans skog

Avverkning

Källförteckning och länkar

Skogshistorisk litteratur

Kyrkan och skogen - en tusenårig historia
Olof Skötkonungs dop ses som början av Sveriges kristna tid. Enligt traditionen döptes kungen år 1008 av den helige Sigfrid engelsk missionär som eventuellt blev Skaras förste biskop i Husaby källa vid Kinnekulle. Den förste omnämnde biskopen i Sverige var dock Biskop Thurgot av Skara som dog omkring år 1030. Olof Skötkonung tillät att landets första biskopssäte inrättades i Skara 1014. Västergötland hade kristnats under andra halvan av 900-talet och fungerade som de kristna prästernas inkörsport till Sverige. Kungens första åtgärd efter dopet var att skänka kyrkegendomar till Skara biskopsstol (enligt den till Västgötalagen fogade kungalängden omkring 1240).

Kyrkans jordägande har alltså sina rötter tillbaka till tidigaste kristen tid. Kyrkan som markägare har anor från tidigaste kristen tid. Danmark kristnades tidigare än Sverige, vilket medför att den med Skåne och andra erövrade provinser följde kyrklig egendom med rötter i tiden före 1008. Byamän och andra reserverade fastigheter för kyrkans behov och avkastningen disponerade prästen som en del av sin lön. Detta kan säga gälla än idag. Intäkterna från skogen är en viktig del i prästlönefonderna. Det ursprungliga markinnehavet består till stora delar än i dag. En del har dock sålts och försäljningslikviderna har samlats i fonder som kallas prästlönefonder. I varje stift finns en prästlönefond. Fastigheterna och fonderna kallas med ett gemensamt namn för prästlönetillgångar och betraktas idag som stiftelseliknande bildningar. Avkastningens ändamål är i princip inte förändrad och hälften går till pastorat med andel i tillgångarna medan den andra hälften går till en för landet central fond - kyrkofonden - för att bidraga till ekonomisk utjämning mellan pastoraten. I utvecklingen därefter kan man urskilja några tydliga faser.

Missionstiden och sockenbildningen
I slutet av medeltiden nådde det kyrkliga jordägandet sin kulmen och storhetstid. Kyrkan blev med tiden mycket rik, vilket inte gillades av alla. Biskopar, kloster och domkyrkor fick med tiden mycket stora innehav. Gåvor skänktes mot att givaren fick sjuk- och åldringsvård, och för att mässor lästes för själens frälsning. Biskoparna ingick i riksrådet och kunde yttra sig med stor tyngd, även i världsliga frågor.

Den som vill fördjupa sig hänvisas till skriven litteratur, samt en del material som finns på webben. Skogsbiblioteket, SLU, Kungliga Skogs och Lantbruksakademien eller Skogshistoriska sällskapet är utmärkta ställen att kontakta om man vill hitta litteratur inom ämnet.