Handsågens historia

Nästan alla hushåll har en handsåg i sin ägo. De flesta skogsägare och lantbrukare äger minst en motorsåg. Har du någonsin reflekterat över sågens historia? Tror du kanske att sågen är en relativt ny uppfinning, framtagen under de sista 200 åren? Håll i dig så ska du få veta lite mer.

Äldre än stenålder
Redan hos Cro-Magnon människorna för ca 40-50 000 år sedan, möter man de första spåren av sågen som redskap. Man har funnit smyckade knivar med sågtandade klingor gjorda av flinta, som kan tyda på att Cro-Magnon människan funnit att sågtänder var bra till att bearbeta trä, ben och andra hårda material.

Redan de gamla egyptierna … 
De första sågarna med metallklinga hittades i Egypten. Sågar tillverkade i koppar har dateras till en ålder av mer än 6000 år. I takt med utvecklingen av olika metaller, uppfann egyptierna bronssågen omkring 1.500 år f.Kr. Denna såg var betydligt hårdare än kopparsågen, men tändernas form var fortfarande oregelbunden. Efterhand fick tänderna dock en mer V-liknande form och klingan försågs med trähandtag. Själva konstruktionen började redan då likna dagens handsågar. Även om bronssågen var ett tekniskt framsteg för de gamla egyptierna, hade de problem med att sågen hela tiden kilades fast i sågspåret. Sågen kilades fast, dels för att sågspånet stannade kvar i sågspåret, men också på grund av att klingan hade en skrovlig yta. För att lösa problemet utvidgade de sågspåret med kilar och smorde med olja.

Romarna kom på skränkningen
Under Romarrikets höjdpunkt ca 100 år före till 350 år efter Kristi födelse, gjordes många tekniska framsteg. Vi kan exempelvist tacka romarna för lösningen av de egyptiska hantverkarnas problem, nämligen att sågen kilade fast sig i sågspåret. Romarna kom underfund med att om man vinklade varannan tand till vänster och varannan tand till höger blev sågspåret bredare än sågklingan vilket innebar att sågspånet kunde komma ut ur sågspåret, samtidigt som friktionen minskade betydligt. Skränkningen var därmed uppfunnen.

Romarna utvecklade också bågsågen. Man spände blöta trädbågar hårt för att förhindra dem att bli skeva och sneda. Det är till stor del romarnas utvecklingsarbete som bildar grunden till handsågen och de sågtyper som vi använder oss av än idag.

Vikingar – inte bara ute och härjade
Vikingarna har blivit mest kända för sina härjningståg. De var emellertid också mycket goda hantverkare. Många saker som har hittats i Västeuropa från den här perioden har visat tecken på avancerade kunskaper i smide och träbearbetning. Dessa har sedan spridits över hela Europa och världen.

I Mästermyr på Gotland påträffades 1936 Europas största samlade verktygsfynd. Verktygskistan är daterad till omkring år 1000. Den innehöll över 200 olika avancerade verktyg i olika storlekar. Verktygslådan innehöll bl.a. en fogsvans med trä handtag, sågblad, yxor, filar, borrar, stämjärn, knivar, och hammare. Verktygens former är resultat av århundradens erfarenhet. De har troligen nått fulländning långt före vikingatiden och har inte kunnat göras bättre eller ändamålsenligare fram till maskinålderns tid.

Skandinavisk verktygstillverkning
Utvecklingen av sågar har sedan romarnas insatser i stort sett stått stilla fram till 1900-talet. De framsteg som gjordes på detta område var framförallt förbättringar av materialet. Utveckling av järnhantering bidrog naturligtvis till att redskap och verktyg förfinades. I Sverige har man hittat en komplett industrianläggning från slutet av 1100-talet för framställning av järn och järnredskap. Denna anläggning som användes fram till mitten av 1300-talet är den äldsta kända anläggningen utanför Kina.

Olika sågtyper

Sågkvarnen
Den tidigast kända sågkvarnen är nog är Forsvik i Västergötland från 1447, som levererade 100 tolfter bräder till Vadstena. Sågkvarnar växte upp på många håll där det fanns strömmande vatten. De hade en ramsåg med grova blad som drevs av det strömmande vattnet. Ramsågen består av en vertikal ram med ett eller flera sågblad monterade bredvid varandra. Stocken matas framåt mot ramen som rör sig upp och ned.

Sågkvarnen var ofta en hjulkvarn vilket innebär att kraften överfördes från vattenhjulet via ett utväxlingssystem. På en horisontellt liggande axel placeras ett vertikalt arbetande hjul som antingen är fristående eller inbyggt. Sågkvarnen var en så kallad underfallskvarn beroende på att vattnet träffade hjulets skovlar underifrån. Principen med ramsåg har funnits ända in modern tid. Först ångdrivna, senare eldrivna.

Idag har ramsågen ofta ersatts av cirkelsågar och liggande eller stående bandsågar. Företaget Logosol har utvecklat en liten småskalig eldriven ramsåg. Hjärtat i ramsågen är ramen med upp till tjugo sågblad som dras upp och ned med ett balanserat svänghjul som motvikt.

Kranbalksåg
Den brukar även kallas kransåg och används för att såga upp timmer för hand. Stocken läggs på höga bockar och klyvsågas med lång tvåmanssåg genom att en står ovanpå stocken och en under och drar sågen upp och ner. Kranbalksågen användes i Sverige för att tillverka plank fram till slutet av 1800-talet.

Kransågarna som användes för handsågning var dock grovbladiga. Handsågning var tungt och den vanligaste framställningsmetoden var därför klyvning och täljning. Kransåg kommer av det tyska ordet för trana(kranich). De som sågar ska dansa som tranor - eller snarast gunga fram och tillbaka med kroppen. De första finbladiga sågarna kom i bruk kring 1840, men sågverken fick ökad kapacitet först när ångmaskinen introducerades 1849

Svansen innebar ett utvecklingssteg. Den hade, ett styvt, brett, självbärande blad med svag bågform och kraftiga tänder. När den var välskött (välslipad och välskränkt) tålde den att forceras och gav därför korta fällningstider. Den fysiskt starke hade fått ett verktyg som tillät ett snabbt arbetstempo. (Den som inte var så stark hade alltid en svår tid som skogsarbetare, med låg inkomst och extra stora hälsorisker. Han styrdes helst bort från skogsarbetet, om han kunde finna ett alternativ, vilket sällan skedde.)

Stocksågen var en äldre tvåmanssåg för avverkning av timmer. Den ersatte på 1860-talet mer eller mindre yxan vid trädfällning i svensk skog. (se bilden till höger)

Timmersvans var en enmanssåg för avverkning av timmer. Den har i ytteränden ett hål, avsett för fäste av ett extra handtag. Sågen kan då användas som tvåmanssåg för att underlätta avverkningen. På 1890-talet ersatte den stocksågen för två man i Sverige och var den rådande fram till 1950-talet, då motorsågen slog igenom. Till timmersvansen utvecklades cirka 1920 sågkamraten, som var en fjäder med krok i bägge ändarna. Den ena ändan krokades fast i trädstammen, den andra i sågen. På så vis fick sågaren lite draghjälp av fjädern under sågningen för att underlätta fällning och kapning av timmer. Timmersvansen fanns med i skogsbruket ända till slutet av 1950-talet, ända till motorsågarna blev riktigt tillförlitliga och hyfsat lätta.

Bågsågen
Den ursprungliga sågen av bandbladtyp med spännram av trä var för vek och ineffektiv för trädfällning. Då var en yxa bättre. I början av 1900-talet började bågsåg användas vid avverkning i klena bestånd. Den moderna bågsågen har ju ett ganska smalt och tunt sågbladsband, spänt av en kraftig, fjädrande metallbåge. Begränsningen för bägge var spännramens respektive bågens mått, som avgjorde hur djupt sågspår som kunde sågas in i trädstammen.

Sågtillverkare i Sverige
Sågens historia har nu fört oss fram till mitten av 1900-talet, då ett antal tillverkare etablerat sig främst i Sverige, men även i Norge och Danmark. Ledande i vår del av världen under hela 1900-talet kom att bli Sandvikens Jernverk, som redan i slutet av 1800-talet börjat vidareförädla sitt bandstål till olika sågar och sågblad för trä. Sandvikens stål blev snabbt världsberömt och såldes snart över stora delar av världen. I kölvattnet följde de manufakturerade produkterna, bland annat sågar, och än idag förknippas namnet Sandvik hos gemene man framförallt med sågar och andra verktyg. Varumärket med den lilla fisken och kroken blev en symbol för verktyg av högsta kvalitet i hela världen. EIA Bushman med ursprung i Orsa i Dalarna har sedan 1930-talet tillverkat sågar som spridits över världen.

Vem behöver en skränktång?
Avslutningsvis får vi inte glömma bort skränktången. En skränktång är en slags plattång med allehanda inställningsskruvar och muttrar. Med den ställde man in lutningsvinklarna på sågtänderna. Skränkning var förr en vanlig företeelse utförd av hantverkare när de olika handsågar som användes förlorade sin skärpa. Även sågklingor skränktes vid filning av dess sågtänder.

Moderna handsågar har hårdmetalltänder som ej kan skränkas. Istället filas sågtänderna växelvis åt två håll, så att skränkningseffekten uppnås, dvs att sågbladet inte nyper fast i träet.