Tjärans historia

Tjära var en stor exportprodukt

Tjära anses ha varit en av Sveriges viktigaste exportvaror under 1600- och 1700-talen. I mitten av 1800-talet nådde exporten sin kulmen, men var fortfarande vid 1880-talet ganska stor.

Nedgången berodde främst på att tjära inte längre behövdes som impregneringsmedel. En annan orsak var den minskade användningen av rep och tåg på grund av segelfartygens avveckling. Inom repslageriet var nämligen daltjära av hög kvalitet det enda möjliga impregneringsmedlet.

Fram till slutet av 1800-talet var jordbruk, skogsbruk och fiske de viktigaste näringarna i Sverige. Penninghushållningen hade ännu inte gjort sitt intåg, utan självhushållningen och byteshushållningen var de dominerande. Detta gav dock ingen möjlighet till några större mängder kontanter. Tjärbränningen var då en av många binäringar som kunde ge ett extra tillskott i kassan. Vissa år, t ex vid missväxt, fick binäringarna mycket stor betydelse.

Jämfört med framställningen av salpetersyra och pottaska, var tjärbränning en binäring som inte var så lönande. Det anses att arbetsinsatsen var ungefär 10 dagsverken för en tunna tjära.

Flottning av tjärtunnor
Även om lönsamheten var relativt dålig, gav den dock möjlighet till arbete. Förutom vid tjärvedshanteringen och själva bränningen behövdes arbetskraft vid transporten av tjärtunnorna. Denna skedde dels med landtransport, dels genom flottning.

Vid flottningen buntades 100 - 200 tjärtunnor samman till en stor flotte, som sedan flottades ner till upplagringsplatsen, det s k tjärhovet. Flottningen var mycket riskfylld, och krävde stor skicklighet av det båtlag som vakade över flotten i både forsar och spakvatten.

Var forsarna för stora, måste flotten tas isär och tunnorna forslas förbi forsen. Vid spakvatten rodde båtlaget flotten framåt.

Tjärhanteringen gav alltså upphov till skiftande slag av dagsverken. Den extrainkomst som följde därav var ofta av mycket stor betydelse, speciellt för den del av befolkningen som inte var jordägande bönder, t ex torpare.

Även idag bränns det tjära. Det är dock numera långt mellan varje tjärdal. Tiderna har förändrats. Där det förr varje år samlades unga och gamla vid midsommartid växer nu tät skog.

Tjärrännan har dock inte tidens tand kunnat knäcka. Den ligger där välimpregnerad och påminner om att tjära trots allt är ett utmärkt impregneringsmedel.