Skiftesformer

Storskiftet medförde en omskiftning av åker och äng till färre, större tegar. Enskifte innebär att man försökte sammanföra varje gårds jordegendomar till en enda enhet, ett enda skifte. Laga skifte betydde att man ville lägga samman jordägarnas ägor i så få skiften som möjligt.

Skiftesformer

Storskifte
Storskiftet inspirerades av en jorddelningsreform i England. Reformen inleddes av riksdagen i lantmäteristadgan 1749, senare i förordning från 1757, då skiftesvitsord infördes (dvs skifte skulle genomföras om en markägare i byn begärde detta). Storskiftet medförde en omskiftning av åker och äng till färre, större tegar. Målet som uppsattes 1762 - högst fyra skiften i åker och lika många i äng per gård - nåddes inte alltid ens vid förnyade storskiften. Från 1783 kunde enskild gård begära fullständig separation och utflyttning från byn, ett förebud till enskiftet 1803. Sådan utskiftning föregicks av ägogradering, med vägning av yta mot jordens godhet.

Enskifte

SkifteskartaEnskifte benämns det skiftessystem för jord som började genomföras i Sverige i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Det innebar att man försökte sammanföra varje gårds jordegendomar till en enda enhet, ett enda skifte. Redan i slutet av 1700-talet hade Rutger Macklean på Svaneholms slott i Skåne beslutat och trots hårt motstånd från bönderna genomfört storskiftet på sitt gods. Enligt regeln: en bondgård på varje skifte, medförde enskiftet att de gamla byarna blev uppsplittrade. Bönderna fick i många fall bygga nya gårdar inom de nya skiftenas gränser. Då skiftesreformen visade att produktiviteten ökade, utfärdades 1807 en förordning om enskiftets genomförande i hela riket, med undantag för Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län samt Finland. Då storskifte och enskifte praktiserades parallellt i landet uppstod svårigheter att konsekvent genomföra enskiftesreformen. År 1827 utfärdades därför en stadga om laga skifte.
För senare modernisering med täckdikning, mekanisering etc. blev enskiftet en viktig förutsättning.

Laga skifte
Laga skifte, benämning på det skiftessystem för jord som infördes genom 1827 års skiftesstadga. Målsättningen med denna skiftesstadga var i viss mån densamma som hade varit gällande för enskiftesreformen, som började genomföras i Sverige i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet; man ville lägga samman jordägarnas ägor i så få skiften som möjligt. Varje delägare i en by kunde enligt 1827 års skiftesstadga påfordra skifte, och skifte kunde företas av jord som hörde till by eller hemman vari två eller flera ägde del. I princip skulle skiftet omfatta all mark. Vid skiftesförrättningen skulle en ägogradering äga rum för att åstadkomma en rättvis fördelning av jorden. Den jordägare som vid skiftesförrättningen tilldelades sämre jord kunde kompenseras genom att få en större areal. Tvistemål rörande skiftena skulle i första instans handläggas av en nyinrättad domstol, ägodelningsrätten, och i andra och sista instans av Högsta domstolen. Utflyttningstvånget, dvs. böndernas skyldighet att flytta ut från byarna och bosätta sig på de nya skiftena, som införts med enskiftet, skulle enligt 1827 års stadga bestå. Även om en del ändringar vidtogs under årens lopp i 1827 års skiftesstadga och en ny skiftesstadga utfärdades 1866 förblev principerna från 1827 års stadga gällande till 1928. Resultatet av denna skiftesreform blev att laga skifte genomfördes i så gott som hela landet. Den 1 januari 1928 ersattes 1866 års skiftesstadga av 1926 års jorddelningslag som gällde till år 1972 då nuvarande fastighetsbildningslage trädde i kraft. Med den lagen avskaffades begreppet laga skifte i svensk fastighetsrätt.