Avvittringen i Ångermanland

Exempel från Ångermanland

De orörda skogarna i dåtida Ådalen blev eftertraktade när mellansveriges skogar började tryta. Beviljade privilegier innebar rätt för bruksägarna att mot avgift tilldelas så kallade rekognitionsskogar från kronans marker i närheten av bruken. Den 19 november 1673 erhöll exempelvis Ångermanland sin första industrilokalisering genom privilegium för anläggande av järnbruksrörelse i Graninge. Ytterligare privilegier beviljades 1694 för Högfors, Gålsjö 1704, Sollefteå 1705, Bollsta 1737, Utansjö 1738, Västanå 1744 och Björkå 1761.

I Ångermanland förelåg under första halvan av 1700-talet stora motsättningar mellan järnbruken och allmogen som både svedjade och tog vara på skog för att såga bräder. Bergskollegiet å sin sida skickade tillsyningsmän till de socknar där bruken tog sin kolskog, vilket ökade de bofastas irritation och vanmakt.

1742 utfärdades avvittringsinstruktionen för Ångermanland och arbetena kom igång tio år senare. Bruken favoriserades unde förrättningarna, vilket förargade de bofasta ännu mer. Avvittringen och lantmäteriarbetena i landskapet pågick i nästan 40 år och avslutades 1789.

1811 års kungörelse
Ett sent exempel på hur statsmakterna försökte slå vakt om bergverkens väl och ve kan ses i "Kungörelse angående användandet av de till bergverken och bruken upplåtna recognitionsskogarna. Stockholm den 4 februari 1811". man kan säga att bergsverken vid det här laget levde på lånad tid, och saknade långsiktig till gång på kolskog. Svensk Författningssamling 1811 Kungl. Maj:ts kungörelser
"De skogar som staten har ägt, men bergverk och bruk dragit nytta av genom överenskommen recognitionsavgift har haft stöd i författningar från 1600-talet. Riksens ständer har nu undersökt hur staten skulle kunna få största fördel av skogarna utan att bergverken går under. Bruken har på flera platser fått större skogar än som behövs. Den övriga uppodlade marken skall indelas i hemmantal och ge flera medborgare möjlighet till uppehälle. Vid undersökning av den areala vidden av skog, skall bruken få vad de behöver. Att alla torp och odlingar på skogen som bruken behöver tillhör dem. Bruksägaren har rättighet att indela skogen i hemmantal som mot 6 % ränta kan köpas till skatte, då recognitionsavgiften upphör. De ställen som har sämre jordmån kompenseras genom större areal. Rättigheten för bruksägare att göra sådana köp gäller under 6 år. Då överflödig skog i avlägsna trakter blivit upplåten ges frihetsår till personer som odlar där. Befallningshavande skall snarast låta lantmätare göra de avmätningar som behövs för skattläggningen. Protokollen insänds till kammar- och bergskollegierna som granskar och kommer med sina utslag. Så snart utslaget vunnit kraft skall rågångar mellan kronans och brukets ägor göras. Delar inte bruket sin mark i hemmantal för skattläggning innan nästa riksdag får de fortsätta att betala recognitionsavgiften. Vid uppskattningen av mantal och ränta skall hela marken beaktas, som man gör i de norra provinserna. Skogen är ju dessa hemmans verkliga värde och skall rikligen tilltas, så att inte hemmanen grundas endast på den odlade marken. Allt ifrån 1200 till högst 3000 tunnland beroende på skogens förmåga till återväxt och jordmån. Efter frihetsåren kan räntan komma att betalas antingen in natura eller efter årlig markegång. Överloppsmarken som ingen äger förmånsrätt till, säljes som skatte till högstbjudande. Stockholms slott den 4 februari 1811. CARL."

Från järnbruk till energiföretag

Det är intressant att följa historiens gång och se till exempel Graninges utveckling från ett järnbruk på 1600-talet då man tilldelades sina rekognitionsskogar . Under 1800-talet bytte man ägare, ändrade inriktning och blev sågverksägare och skogsbolag.

1873 bildades Graningeverken AB. Sina vattenkraftsresurser nyttjade man på 1930-talet till att även bli ett kraftbolag. Idag är man en renodlad energiproducent utan egna skogstillgångar som man har sålt av.

Många bruksföretag som har överlevt är i dag skogsindustrier.
Ett paradexempel är Stora Kopparberg som blev Stora (i dag en del av Stora Enso) räknas som världens äldsta bolag, idag ett av världens största skogsbolag.