Tallvedsnematod
Välkommen till en faktasamling om tallvedsnematoden, en harmlös liten maskliknande varelse som kan
utgöra ett stort hot mot våra skogar
Tallvedsnematoden
Tallvedsnematodens biologi
Spridning
Barrträd angrips
Tallbocken sprider nematoden
Kända förekomster
Regler om hantering av virke
Certifiering av anläggningar
Tallvedsnematoden, ett hot mot Europas skogar
Tallvedsnematod, 0.5 -1 mm samt Tallbock 15-25 mm lång kan bilda ett farligt radarpar
som hotar våra
skogar.
Tallvedsnematoden är en farlig skadegörare, som kan nedsätta vitaliteten samt även döda tallar och andra barrträd.
Den sprids med hjälp av Tallbocken. Den kan även sprida sig till gran eftersom Tallbocken till en viss grad även näringsgnager på gran.
Angrepp av Tallvedsnematoden upptäcktes 1999
i Portugal, vilket var första gången i Europa. Europas växtinspektioner, som har till uppgift att stopp
eller begränsa spridning av allvarliga skadegörare följer situationen noggrant och genomför inspektioner .
Skadade träd kännetecknas att de börjar vissna samt ett signifikant minskat
kådflöde.
Vissnandet beror på att nematoderna täpper till trädets ledningsbanor och hindrar vattenupptagningen.
Barren på vissnade träd ändrar färg från gult till brunt inom tre månader efter infektionen.
Angreppens betydelse
I varmare områden, t.ex. Sydeuropa dödas tallarna. Sommartemperaturen avgör om tallarna dör
av angreppen eller ej. Om medeltemperaturen under sommarmånaderna är över 20°C dör tallarna av
tallvednematoden. Tallen behöver inte dö av just nematodangreppet, men kan försvagas
och vara öppen för angrepp av sekundära parasiter. Dessa angrepp kan i värsta fall
döda träden.
I södra Europa (Portugal) vissnar tallarna ofta på kort tid. Några skador orsakade av
Tallvedsnematoden har inte konstaterats i norden.
En grupp europeiska
forskare har slagit fast att Tallvedsnematoden sannolikt skulle kunna orsaka betydande
tillväxtförluster (hur stora vet vi inte) för skogsbruket även på nordligare breddgrader. Risken bedöms så stor
att Tallvedsnematoden har klassats som karantänskadegörare inom EU. Hur allvarliga skadorna
skulle kunna bli i Sverige och i övriga Norden vet vi inte men vi kan
förvänta minskad tillväxt om den skulle spridas ut i våra skogar.
Källor:
Skogsfakta, Biologi och skogsskötsel nr 64 SLU 1989, Martin Schroeder och Chister Magnusson
Ingrid Åkesson, Göran Kroeker Jordbruksverket 2001
Åke Lindelöw Institutionen för entomologi, SLU
Roger Pettersson, Institutionen för skoglig zooekologi, SLU
Diagnos av skogsskador:
provversion av ett interaktivt websystem för diagnos av skogsskador utvecklad av Institutionen för skoglig mykologi och patologi vid SLU.
Se även källhänvisningar i texten.
| 
| 
