Miljöhänsyn på hygget

Miljöhänsyn på hygget

Det här är miljöhänsyn vid slutavverkning

Kalhygge, hygge eller föryngringsyta. För en del människor ett skövlat skogsområde. Oavsett begrepp är det klart att en slutavverkning är ett genomgripande ingrepp i naturen. I dagens skogsbruk är målsättningen att minimera den negativa inverkan en avverkning kan ha på växter, djur och människor. I praktiken ska det göras genom att lämna kvar tillräckligt mycket träd och död ved för att växter och djur ska ha chans att fortleva tills den nya skogen har vuxit upp igen. 

Generell hänsyn kallas den hänsyn till natur- och kulturmiljöer som ska tas vid alla skogsbruksåtgärder på all skogsmark enligt skogsvårdslagen. Inom renskötselområdet ska hänsyn också tas till rennäringen.

I dagens skogar är det framför allt brist på gamla levande träd och döda träd i olika grad av nedbrytning. Det är också brist på skog med blandade trädslag och träd i olika åldrar. Mycket av den generella hänsynen går därför ut på att öka förekomsten av dessa miljöer och strukturer som är viktiga för många hotade arter. Därför står det på dagens hyggen oftast träd kvar – mindre grupper av träd, enstaka spridda träd, ridåer av träd och stubbar i olika höjd. Här beskriver vi kort vad det är du kan se på hygget och vad det fyller för funktion. Längst ner på sidan hittar du tips på mer litteratur om skogsbrukets miljöhänsyn.

Enstaka träd lämnade på hygget
Naturvärdesträd kallas träd som har hunnit utveckla särskilda naturvärden. Det kan till exempel vara gamla, grova träd som på olika sätt avviker från övriga träd i beståndet som avverkas, boträd eller ovanliga trädslag. 

Naturvärdesträd ska som regel sparas vid avverkning eftersom de är viktiga livsmiljöer för många arter. I dagens skogar saknas dock ofta sådana träd då de har plockats bort i samband med tidigare röjningar och gallringar. När naturvärdesträd saknas kan istället träd som har möjlighet att utveckla särskilda värden – som till exempel enstaka lövträd i barrdominerad skog – lämnas kvar för att med tiden utvecklas till naturvärdesträd.

Kvarlämnade grupper av träd på hygget
Mindre trädsamlingar kan lämnas kvar på hygget, ofta i anslutning till ett fuktigt parti eller annan avvikande struktur i det skogsbestånd som har avverkats. Kvarlämnade trädgrupper fyller i princip samma funktion för växt- och djurliv som sparade, spridda naturvärdesträd, men har vissa fördelar jämfört med lämnade spridda träd. Tanken är att trädgrupperna ska stå kvar och bli en del av det nya skogsbeståndet som på så sätt får en större variation. 

Högt kapade träd på hygget
Högstubbar är träd på rot där kronan har brutits av olika anledningar, kanske av vind eller snö. Sådana träd blir viktiga miljöer för ett stort antal arter som lever i och av död ved, till exempel många skalbaggar, mossor, lavar och svampar. I dagens skogar är det brist på död ved av olika kvalitet. Döda träd och död ved som eventuellt redan finns i det bestånd som avverkas ska därför lämnas kvar. Ny död ved skapas vid avverkning genom att en del träd kapas på 3-4 meters höjd för att efterlikna naturligt skapade högstubbar. 

Ridåer av träd mot vatten och blöta partier
Kantzoner – alltså områden där skogen övergår i annan mark eller gränsar mot vatten – är viktiga livsmiljöer för många arter. Därför kan du på ett hygge se ridåer av träd som står kvar till exempel längs med blöta partier, vattendrag och öppet vatten. Sådana så kallade skyddszoner motverkar näringsläckage från det avverkade området till vattnet. Träd och buskar i skyddszoner mot vatten ger också näring till vattenlevande organismer och motverkar den ökade solinstrålning till vattnet som en avverkning innebär.

Lågt kapade träd - hänsyn till kulturmiljöer och friluftsliv  
Skogen är på många håll full av lämningar från äldre tider. Det kan vara spår av äldre tiders kolning, flottningslämningar, gamla färdvägar, odlingsrösen eller torpställen. Skador på och vid sådana kulturmiljöer ska undvikas i skogsbruket. Många skogar är också viktiga för friluftsliv och rekreation, särskilt nära tätorter. Där ska också särskilda hänsyn tas. Vid en avverkning kan det till exempel handla om att inte köra över stigar och vandringsleder så att de skadas och att ta bort risrester från avverkningen så att de inte hindrar framkomligheten.  

På hygget kan du ibland se träd kapade i brösthöjd, runt 1,3 meter höga. Dessa kallas kulturstubbar och lämnas för att markera antingen en kulturlämning av något slag eller värden för friluftslivet, som en vandringsled. På så sätt är dessa värden väl synliga vid kommande skogsvårdsåtgärder som markberedning, plantering och senare röjning och gallring.

Läs mer:
Miljöhänsyn i skogsbruket (faktablad, Skogsstyrelsen)

Naturhänsyn vid avverkning (Fakta Skog nr 7, 2016, SLU)

Skogskunskap (tidigare Kunskap Direkt) om hänsyn vid slutavverkning (på webben)

Miljöhänsyn vid skogliga åtgärder (broschyr, Skogsstyrelsen)

Skogsskötselserien: Naturhänsyn (Skogsstyrelsen m.fl.)

”Miljöhänsyn i skogsbruket” (2014), Skogsstyrelsen (bok - kan beställas hos Skogsstyrelsens förlag)