Den svenska skogspolitiken

Varför har vi en skogspolitik? 

Bakgrunden till de politiska beslut om skogen som har tagits med 20-25 års mellanrum under 1900-talet har varit den stora betydelse skogsnäringen har för Sveriges ekonomi och sysselsättning. Men den svenska skogen har förstås också under tidigare århundranden gett folk försörjning. Äldre tiders användning av skogen har sett olika ut i olika delar av landet, men sammantaget har landets skogar varit en källa för energi, för mat och för byggande. I södra Sverige användes skogen tidigare i stor utsträckning för vedhuggning och som betesmarker för boskap. På 1920-talet betraktades till exempel en fjärdedel av Sörmlands skogsmarker som kalmarker som en följd av denna markanvändning. I Mellansverige var det bergsbrukets stora behov av ved för energi som kom att styra hur skogarna användes. Norrlands skogar var däremot före skogsindustrins expansion i mitten av 1800-talet i stora delar outnyttjade, men i andra delar av landet var skogarna i rätt dåligt skick under senare delen av 1800-talet.

De skogar vi ser idag är till stor del ett resultat av betydande insatser för återplantering av skog från slutet av 1800-talet fram till 1950-talet, ofta av ideella krafter som skolbarn och arbetslösa. Återbeskogning för att säkra framtida tillgång på virke var också det huvudsakliga syftet med den första moderna skogsvårdslagstiftningen som antogs 1903. Regeringen gav till exempel sitt stöd för att skolbarn skulle delta i återbeskogningen av landet och på en del platser pågick skogsplantering av skolbarn ända in på 1950-talet. 

Inriktningen på skogspolitiken har varierat över tiden. Men plikten att återplantera skog efter avverkning och omsorgen om en långsiktigt hållbar virkesförsörjning för skogsindustrins behov har löpt som en röd tråd genom de skogspolitiska besluten. Skogens miljömässiga värden lyftes upp först på 1970-talet. Då uppmärksammades industrialiseringens baksidor i form av miljöproblem på bred front i samhället och krav på miljöhänsyn i samband med skogsbruk infördes i skogsvårdslagen. Men det var genom 1993 års skogspolitiska beslut – den skogspolitik som gäller idag – som miljöfrågorna lyftes fram tydligt och jämställdes med målet om en god skogsproduktion. På senare tid har också skogens sociala värden kommit upp tydligare på agendan i den skogspolitiska debatten. 

Regeringens senaste skogspolitiska proposition överlämnades till riksdagen 2008. 

Till proposition 2007/08:108 "En skogspolitik i takt med tiden"

 

Dagens skogspolitik jämställer miljömål och produktionsmål

Nu gällande skogspolitik har två övergripande och jämställda mål; ett produktionsmål och ett miljömål. 

Produktionsmål
Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge skogsägaren frihet och eget ansvar att själv besluta om användningen av vad skogen producerar.

Miljömål
Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyddas. Skogens kulturmiljö-värden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas.

Skogsstyrelsen är den myndighet som har till uppgift att göra avvägningen mellan de skogspolitiska målen och verka för att de nås.

 

Målen ska nås genom statliga medel och skogssektorns eget ansvar

Skogsvårdslagstiftningen är ett av de viktigaste skogspolitiska medlen för att genomföra skogspolitiken. Lagen sätter ramarna och anger de grundläggande kraven för hur skogsbruk ska bedrivas och Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för lagen. Men skogsvårdslagen är en så kallad minimilag. För att de skogspolitiska målen ska nås förväntas landets skogsägare också göra insatser utöver vad lagen kräver. Målen ska alltså nås genom samverkan mellan olika skogspolitiska medel som till exempel rådgivning och utbildning, statligt skydd av skogsmark och statligt stöd samt skogsägarnas frivilliga insatser i form av till exempel röjning av plantskog och frivilligt skydd av skogsmark.

Under 2015 inledde regeringen arbetet med att ta fram en långsiktig skogsstrategi för Sverige. Tanken är att med en sådan strategi optimera skogens möjligheter att bidra i utvecklingen av en bioekonomi och ta tillvara skogens hela värdekedja. Landsbygdsministern leder arbetet och har till sin hjälp ett programråd med bred representation från organisationer i det civila samhället och myndigheter.

Information från regeringen om arbetet med ett nationellt skogsprogram