Kemiska bindningar håller samman fibrerna

På viran hålls pappersbanan ihop av ytspänningen i det vatten, som finns kvar mellan de alltmer sammanpressade fibrerna. Det som sedan gör fiberskiktet till ett papper är de kemiska bindningar (vätebindningar) som uppstår mellan våta fibrer som pressas samman och torkas i nära kontakt med varandra.

Papperets styrka beror bland annat på hur stor del av fiberytorna som kommer tillräckligt nära varandra genom pressning och torkning för att kunna bilda vätebindningar mellan fibrerna.

Olika typer av fibrer har olika förmåga att bilda vätebindningar. Detta inverkar naturligtvis på papperets styrka. Styrkan beror också på papperets formation, det vill säga hur fibrerna är fördelade i arket.

Korta fibrer, till exempel slipmassa, ger låg styrka men i stället god tryckyta eftersom utrymmet mellan fibrerna fylls av finfraktionen.

Långa fibrer, till exempel blekt barrsulfatmassa, ger hög styrka, men dåliga tryckegenskaper.

När man väljer fiberråvaror måste man alltså göra det med hänsyn till de egenskaper man vill att det färdiga papperet skall ha.

Källa: Jirvall, Nils (red.) (1995). Miljöinfo från Skogsindustrierna. Stockholm, Media express.