Biologisk mångfald i skogen

Biologisk mångfald i skogen

Vad är biologisk mångfald och varför behövs den?

Biologisk mångfald är ett begrepp som beskriver variationen av liv på jorden, alltså växter, djur och mikroorganismer. Lite mer precist brukar man prata om olika typer av mångfald – mångfald av ekosystem, mångfald av arter och mångfald av arvsanlag, eller genetisk variation, inom arterna.  Begreppets innebörd är att denna variationsrikedom bokstavligen är livsviktig - vi behöver landskap med många olika naturtyper, olika arter, och en stor genetisk variation inom arterna för att jordens ekosystem ska fungera. Sverige skrev också 1993 under FN:s konvention om biologisk mångfald, ett internationellt avtal där de länder som skrivit under förbinder sig att vårda sin biologiska mångfald och använda den på ett hållbart sätt så att den inte förstörs eller tar slut. 

Läs mer om arbetet för att bevara biologisk mångfald på:
Centrum för Biologisk Mångfald (CBM) – ett nationellt centrum för kunskap om biologisk mångfald och samhälle i samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala universitet. 

 

Skogsstyrelsen kartlägger skogens biologiska mångfald 

Skog är förstås en viktig livsmiljö för många arter. Uppskattningsvis finns runt 70 procent av världens landlevande växt- och djurarter i skogsekosystem. För Sveriges del har Skogsstyrelsen sedan 1990 haft regeringens uppdrag att inventera landets skogar för att få bättre kunskap om var i det svenska skogslandskapet det finns biologiskt särskilt värdefulla miljöer, så kallade nyckelbiotoper. Skogsbolag och större markägare har tidigare genomfört motsvarande inventeringar på sin skogsmark, men även dessa marker inventeras idag av Skogsstyrelsen. I en nyckelbiotop finns, eller kan förväntas finnas, hotade eller så kallade rödlistade arter. Sådana områden spelar därför en nyckelroll i arbetet för att bevara skogens artrikedom. Kunskapen används för att ge råd till skogsägare och för att planera insatser för naturvården. Uppgifter om värdefulla skogsmiljöer och skyddade områden presenteras i Skogsstyrelsens karttjänst på webben – Skogens pärlor. Uppgifter om särskilt skyddsvärda träd finns på Trädportalen, en portal som drivs av ArtDatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket.

 

Biologisk mångfald ska bevaras med generell hänsyn och skydd

Sedan 1999 bedrivs arbetet med att bevara biologisk mångfald med utgångspunkt i riksdagens miljökvalitetsmål. När det gäller skogens biologiska mångfald är målet att skogen ska brukas så att alla djur och växter som finns i skogslandskapet kan leva kvar där i livskraftiga bestånd.

I det praktiska skogsbruket är grunden att så kallad generell hänsyn ska tas till natur-, kultur- och sociala värden vid skogsbruksåtgärder. När det gäller att bevara biologisk mångfald innebär det till exempel att vid åtgärder som gallring eller föryngringsavverkning lämnas död ved i kvar skogen för att gynna insekter och lavar; lövträd som är särskilt viktiga för vissa arter sparas; träd som har speciella naturvärden, så kallade naturvärdesträd, lämnas kvar för att så småningom dö och brytas ner på sin plats i skogen; eller att ridåer av träd och buskar, så kallade skyddszoner, lämnas invid sjöar och vattendrag för att skydda vattenkvalitet och vattenlevande växt- och djurarter. 

Utöver den generella hänsynen kan särskilt värdefulla miljöer ges formellt statligt skydd som naturreservat, biotopskyddsområde eller naturvårdsavtal. Många skogsägare väljer också att frivilligt undanta värdefulla skogsmiljöer på sin mark från vanlig skogsproduktion för naturvårdsändamål, så kallade frivilliga avsättningar.

 

Speciella insatser för hotade arter

Trots insatser hotas vissa arter och deras livsmiljöer av skogsbruk och annan mänsklig markanvändning. ArtDatabanken, ett centum för kunskap om Sveriges arter och naturtyper vid SLU, kategoriserar arter efter hur hotade de är på den så kallade rödlistan. För att rädda hotade arter och deras livsmiljöer gör Naturvårdsverket och länsstyrelserna en storsatsning på olika nationella åtgärdsprogram för hotade arter. Detta arbete sker i samverkan med markägare, Skogsstyrelsen och andra aktörer.