Hur sköter man skogen så att det ackumuleras mycket kol?

Dag Lindgren
Gustaf Egnell, professor, Fakulteten för skogsvetenskap, Institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU

Hej!

Hur kan skogen skötas så att det på lång sikt ackumuleras mycket kol i skogsmarken?

Hej Dag!

Intressant fråga där det dessvärre saknas kunskap för att med säkerhet säga hur detta ska göras optimalt över lång tid och det beror också till del på vilken typ av skogsmarker vi talar om och vilken typ av ekonomiskt ramverk som omger frågan. Ska vi fortsätta att använda råvaror från skogen för olika skogsprodukter…?? Då jag gissar att frågan uppkommit på grund av dagens diskussion om ett klimat i förändring och vikten av att inte i onödan omsätta kolförråd såsom de kolförråd som finns i marken så vill jag bara påpeka att störst nytta för klimatet gör skogsråvaror som ersätter andra material som orsakar stora utsläpp av växthusgaser där koldioxid är det viktigaste. Med ett sådant ramverk – dvs att vi nyttjar skogsråvaran till produkter så gäller det att maximera  skogsproduktionen där de mest effektiva skogsskötselåtgärderna är att gödsla, välja förädlat skogsodlingsmaterial eller snabbväxande trädslag, samt att beståndsanläggningen görs med markberedningsmetoder som inte är intensivare än nödvändigt. Med allt detta givet ska vi också maximera medelproduktionen över omloppstiden vilket innebär att avverkning görs då medelbiomassaproduktionen är som störst.

Om fokus helt ock hållet ligger på att maximera enbart markkolspolen (vilket ur klimatsynpunkt är ogenomtänkt) så gäller det fortfarande att maximera produktionen enligt ovan (möjligen med en minskad markberedningsintensitet) men att samtidigt göra biomassakolet så “oaptitligt” som möjligt för de marklevande organismer som bryter ner biomassa och omvandlar det till koldioxid. Bra metoder att åstadkomma detta är att omvandla veden till träkol eller att då medelbiomassaproduktionen kulminerat begrava veden i kall och fuktig skogsmark/myrmark – alternativt att lägga upp den så att den under stora delar av året är så torr att nedbrytningen hämmas. Nedbrytningshastigheten och därmed omvandlingen till koldioxid är nämligen hårt styrd av temperatur och fuktighet och man kan utnyttja detta för att förlänga den tid som kolet finns kvar bundet till biomassan.

I båda fallen ovan (speciellt det första) gäller också god skogshygien för att minimera inverkan av skogsskadegörare bland däggdjur, insekter och svampar samt ett bra brandskydd.

Vetenskapligt har det också talats om labila och stabila kolförråd där kol bundet i trädbiomassa  till stor del hör till de labila förråden – dvs vi kan bara förlänga den tid kolet är bundet till biomassan en viss tid (men det kan röra sig om 100 till 1000-talt år i en torvmosse. Och det finns visst stöd för att de mer stabila kolförråden i de delar av marken där förutsättningarna för nedbrytning är hyfsade har sitt ursprung i mykkorhizasvampar. Värdet av det kolförrådet “över lång tid” får vi återkomma till…

Mvh

Gustaf