Ståndortsanpassad gödselgiva?

Jag har har köpt gödsling av ett bestånd. Givan som spreds var 150kg N, vilket är den mängd som rekommenderas.
Jag har förstått att lägre bomiteter, typ T18, kan tillgodogöra sig betydligt högre kvävemängder.
Då själva spridningen är rätt dyr och kostnadsökningen bara är marginell för en högre giva så undrar jag varför man inte varierar givan efter boniteten?

/Andreas

Vad man har sett tidigare är att tillväxteffekten per kg gödselmedel är högst vid 150 kg N per ha. Visst ökar tillväxten oftast om givan är 200 kg N per ha (jämfört med 150 kg N) men tillväxtökningen avtar markant efter 150 kg N per ha och risken för betydande N-läckage är större vid den högre givan. Gödselmedlet står för 50-70% av den totala kostnaden medan själva spridningen + transport 30-50%.

Det är inte alltid en lägre bonitet kan tillgodogöra sig N bättre. En lägre bonitet kan vara orsakat av ogynnsamma markförhållanden (markvatten-, markfysikaliska förhållnaden). Generellt rekommenderar man medelgoda boniteter. Om den lägre boniteten enbart är en effekt av dåliga näringsförhållanden, så kan man svara ja på ditt påstående. Gödsling av lägre boniteter har i försök visat sig vara mera känsliga för N-läckage än bättre marker.