Biodrivmedel - köra bil på skog

Biodrivmedel

Skogen i tankarna - förnybart fordonsbränsle

De fossila drivmedlen – diesel, bensin, naturgas – består i princip av kolväteföreningar uppbyggda i mer eller mindre komplicerade molekyler. Samma byggstenar finns i det organiska materialet i biobränslen. Det innebär att vi kan göra fordonsbränsle på ved som alltså är förnybar. Med rätt teknik och kemi går det att skapa samma produkter från skogs- och åkerbränslen som från den fossila oljan. Cellulosa, lignin och hemicellulosa i veden kan spjälkas upp i mindre kolväteföreningar som kan liknas vid legoklossar. Sedan är det bara att börja bygga det som önskas.

Stegen till biodrivmedel går via jäsning (till etanol), rötning (till biogas) eller förgasning (till syntesgas). Cellulosan i skogsråvara som ska jäsas måste först brytas ner i mindre beståndsdelar med hjälp av enzymer.

Biodrivmedel från skogsprodukter är ingen ny uppfinning. Gengasen hade en viktig roll som fordonsbränsle under andra världskriget.

 

Tre generationer förnybara drivmedel

Man brukar dela in de förnybara fordonsbränslena i första, andra och tredje generationen:

Till första generationen räknas RME (rapsdiesel), biogas och etanol från socker och stärkelse.

Den andra generationen innehåller vidareutveckling av etanol framställd av skogsråvara samt drivmedel framställda genom förgasning av biomassa till syntesgas. Syntesgasen kan konverteras till metanol, DME (dimetyleter) eller syntetisk diesel.

Den tredje generationen innefattar i första hand vätgas för bränsleceller.

Bra beskrivningar av utvecklingen av biodrivmedel i Sverige finns i: